Idag är antagligen den sista dagen jag och Markus har för oss själva. Någonsin - typ. Detta är antagligen sista "barnfria" helgen innan lilla Lovis ska komma till oss. Den har hittills spenderats med att äta ute, umgås med min familj (spela spel och äta middag) och idag med att skrika och gråta lite. Nu gör Markus mat åt oss och så ska vi se film. Han vet inte om det, men det är min plan för resten av dagen också - mysa i soffan, äta goda saker och se på film eller möjligtvis serier.

Hur känns det då? Sista bara-jag-och-Markus-dagen. Jag hade nog trott att jag skulle få lite mer panik inför den. Men det får jag inte. Som singel längtade jag ungefär lika mycket efter mina Noah-helger som mina barajag-helger. Då kändes det mer krävande när Noah var hemma. Kanske var det för att han var mindre, men jag tror inte det. Jag tror det handlar om att vi har det rätt bra i vår familj. Jag har aldrig någonsin känt att Markus önskat att det bara var han och jag, aldrig känt att han tycker att Noah stör, och det påverkar nog mig enormt mycket. För jag tycker ju i princip aldrig att Noah stör (missförså mig inte, jag vill också vara bara vi ibland, men det får man vara ändå). Det känns bara himla bra helt enkelt :)

Längtar tills nästa såna här helg, när Noah är hemma och Lovis kommit. När vi kan laga någon god mat, bädda ut soffan och se någon mysig film allihopa i vår gigantiska soffa! Och sen krypa ned i sängen och sova och mysa hela natten. Min fina, fina familj ♥