Huvudvärken kommer snart döda mig. Hoppas det blir bättre av lite luft och mat.

Det liksom smyger sig på på kvällarna, börjar med att allt känns lite trist, går över till att alla andra har det roligt och till något mycket större tillslut. Ja, nu är det ju inte så mycket som är bra alls längre. Lättirriterad och grinig och ledsen. Jag kan tänka mig att det finns andra adjektiv som bättre beskriver den perfekta mamman och flickvännen. Varför man nu alltid kommer tillbaka till det där; strävan efter att vara perfekt. Inte bra, inte okej, nä, för det finns alltid något som kan bli bättre. Ingen press eller så...

Läste idag att i vecka 17 nu så är normal viktuppgång 2,5-4 kg så nu känner jag mig jättetjock eftersom jag gått upp ganska precis 4 kg. Det är ju normalt, men det är det MESTA som är normalt. Hade varit gladare om det var 2 kilo eller inget alls. Att gå upp i vikt ger mig sån grym ångest, och det hjälper inte alls att jag vet att jag är gravid eller att jag vet att det ska vara såhär. Nej, det känns förjävligt ändå. Och jag föstår att det är skitsvårt för andra att förstå det här. Att inte provoceras av att jag inte är superlycklig och älskar vartenda symptom jag får. Jag är ledsen, men verkligheten ser inte ut så. Det är inte heller något man väljer, utan något som bara blir. En del blir väldigt påverkade av hormonerna och blir ledsna och arga. Inget jag kan göra något åt. Inget man bara kan "sluta klaga och rycka upp sig" från heller.

Idag började skolan. Föreläsning om farmakologi. Kan meddela att nu märker jag att jag är gravid, är så satans inihelvete trött. Sov tre timmar igår eftermiddag, nästan åtta inatt men somnade ändå på föreläsningen och nästan när jag kom hem. Är så trött nu så att om jag blundade skulle jag somna sittandes. Nåväl. Här är min mage (och mina BRÖST!!!!)




Och här är några saker som gör mig glad

Måste skaffa photoshop igen så man kan pilla lite under tråkiga stunder. I och för sig lär det väl inte finnas några sådana nu när jag börjat plugga igen. Hann i varje fall med att göra stuvade makaroner och stekt falukorv, samt detta som nu står i ugnen...:)

Hemma med sjukis idag. Fast han är inte så himlans sjuk längre, men han tror det. "Mamma jag är jäääättesjuk tror jag" =) Man lär sig vad som funkar! Så idag är det mys i soffan istället för den städdag jag hade planerat in. Så... tråkig. Måste snart ta magbild igen, att gå sisådär 10 veckor mellan känns ju rätt dumt, man vill ju se om det är någon skillnad! Men själv tycker jag att jag fortfarande bara ser tjock ut, så det känns inte så himla kul. Det kommer i varje fall!

Okej, kanske dags snart att försöka blogga lite igen. Det händer rätt mycket men jag är ganska seg och orkar liksom inte riktigt ta tag i att göra något. Jag har slutat jobba, sommarviket tog slut 25e, så att få sovmorgonar känns underbart :) Tyvärr delar inte Noah den uppfattningen...

När det gäller graviditeten går det helt sinnessjukt snabbt framåt. Är idag i vecka 17 (16+1) och känner bebisen i magen ibland. Börjar få ökande ångest inför det faktum att jag ska föda barn igen. Haha, tänker kanske ni, men nej, allvarligt. Så allvarligt att jag nästan ångrar mig ibland. Och man kan säga att det går över och att det är värt det hur många gånger som helst men det gör absolut ingen skillnad för smärtan eller allt runtomkring. NADA. Känner även hur jag påverkas av alla hormoner. Har mycket ångest, är väldigt ledsen och lättirriterad. Börjar gå mer och mer nedåt liksom, det känns mörkt och tungt, inget-kommer-bli-bra-tankarna förföljer mig. Och här kommer också folk och säger att: jamen vad bra att du vet vad det beror på i alla fall.

WHAT IS UP med människor som vill förminska ALLT för att man är gravid? Det är lika jobbigt att vara ledsen när man är gravid som när man är ogravid. Om inte värre, för man förväntas vara så jävla happyhappy jämt. Fan.

Nåväl. Hållpunkter just nu:
* RUL (rutinultraljud) 23e september
* BM (barnmorske)besök någon gång efter det
* Ringa aurorabarnmorskorna omkring mitten av oktober
* 3D-ultraljudet på Tittut 12e november

Funderar dock på att ringa i veckan. Är supertråkigt att må såhär.

Allt såg bra ut. Hn sprattlade omkring som bara den på en gång när hn kom upp på skärmen, inget tvivel där om att det var en levande bebis i varje fall =) Våra risksiffror var ca 1:20 000 så det var också bra. Grät lite, för all oro liksom släppte. Och M var helt tagen efteråt. Lilla lillasyskon ❤

Det är det svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort. Det har såklart massor av ljusa sidor också, men just nu känns det tungt. Noah vill ha klänning till dagis. Jag vill inte neka honom, samtidigt som jag inte vill att han ska bli utanför eller få sitt hjärta krossat när han vill visa sin snurrklänning. Pust och suck och stön. Mitt hjärta gråter och går i tusen bitar av tanken på att någon annan skulle göra mitt fina barn illa. Och ändå så vet jag ju att den dagen kommer. Jag kan inte skydda honom från omvärlden, hur gärna jag än vill det. Ingen kan gå genom livet oberörd av vad andra säger och gör. Han kommer få sitt hjärta krossat, han kommer säkerligen både bli retad någon gång och ibland känna sig utanför. Och jag kan inte göra någonting. Jag kan ge honom så mycket självkänsla och självförtroende jag bara kan och "lindra hans fall" och finnas där, men det kommer ändå finnas dagar när det gör ont i hans bröst och han gråter. Så som det är för alla barn.

Att bli förälder är som att ha hjärtat på utsidan av kroppen. Allt han känner känner jag också. Allt som gör ont i honom gör också ont i mig. Min fina, älskade pojke.

Veckorna drar sig långsamt förbi. Idag är v 10+3 :) Ungefär 2 veckor kvar tills vi får göra vårt KUB :) Det känns super, ser fram emot det. Jag förutsätter att allt är bra, men är beredd på överraskningar också. Tänk om det skulle vara två därinne, fy vad spännande! Men bara att få se lilla klumpen, så himla spännande :) Imorgon jobbar jag kväll och vips så är det bara 3 jobbveckor kvar! Helt sjukt vad denna sommar försvunnit snabbt, och tro mig, jag klagar inte det minsta med tanke på hur jag mått...

Idag har jag dock mått ganska bra. Tog en primperan imorse, mådde lite sådär under förmiddagen. Men under eftermiddagen har det varit jättebra, och jag har till och med bakat bullar. Hade blivit en bild om inte kameran hade laddat ur lagom tills bildtagningen ;) Nåväl!

Här kommer en bild på lilla kulan efter frukost :) Ser oftast mer jämntjock ut, men på morgonen kan man ana att det kanske inte bara är bullar och kakor!

Fick hem denna bok för ett par dagar sedan, Att möta förlossningssmärtan, av Gudrun Abascal.

Inför förlossningen med Noah rekommenderade min barnmorska mig att läsa "Att föda" som är skriven av samma kvinna. Och det gjorde jag, jag sträckläste den. Jag minns den som väldigt väldigt bra. För en del är det bra terapi att gå igenom så många förlossningar som möjligt, så många scenarion som möjligt, höra andra erfarenheter för att få något slags grepp om vad det är som ska hända. Förra gången kastade jag mig över boken och sträckläste den för jag ville ha ALLT. Jag var rädd, men även nyfiken. Gick hos Aurora-barnmorska för att komma över min förlossningsskräck och det hjälpte väl måttligt. Förlossningen kom ju sedan i varje fall, oavsett om jag var redo eller ej. Kände mig väldige "lurad" efteråt, då alla bedyrat att det skulle ta lång tid och att jag skulle kunna komma in i tid. Jag spenderade mindre än en timme på förlossningen innan han var ute, så det var inte alls sant. Ingen smärtlindring. Och vad har det resulterat i? Jo, att jag är ännu mer rädd än förra gången, för denna gång har jag en vag aning om vad jag kan förvänta mig.

Beställde i varje fall denna bok som någon slags terapi. Har försökt öppna den och läsa, men kommer bara någon sida innan jag börjar tjuta, det är så mycket känslor och jag är så rädd. Så någon recenssion kommer inte än på ett tag. Jag tror denna bok får pryda bokhyllan tills jag har fått kontakt med Aurora-BM igen och kommit någonvart i allt detta. Men, jag kan i varje fall rekommendera hennes tidigare bok - och jag har en känsla av att denna är lika bra den!

Är på väg hem efter en liten roadtrip. Ska åka till Linköping nu och hämta upp gulleplutten :) Saknar honom som en tok just nu! Hemma blir det väl städning som gäller om illamåendet hålls i schack och vi inte kommer hem allt för sent. Ser ut som en kvarleva från andra världskriget just nu.

Bebis gör ju inte mycket väsen av sig än. Förutom ta upp min mage, göra mig illamående och trött och göra mig kissnödig TVÅTUSENMILJARDER gånger varje dygn. Helt galet. Känner mig som en gammal gumma när jag måste springa upp mitt i natten. Nåväl! Idag börjar jag friskna till från förkyldningen och det känns himlans bra. Jobb som gäller imorgon med andra ord!

Tänkte bara visa de UNDERBARA tallrikarna jag hittade på Lagerhaus när jag var där sist. Det var rea på rean och de kostade 9 kronor styck. Alla som känner mig kan ju förstå min lycka, när tallrikarna såg ut såhär:

 

Ååååååååh, är KÄR i dem. Så himlans fina! Här hemma äter vi fortfarande på mormors gamla porslin, så det var inte bortslösade pengar. Handlade även ett par nya leggings, med tanke på magen (och hur degig och tjock man känner sig nu) och tre tunikor på rean. Hittade även detta fina halsband på Gina:

Tycker det är jättesött. Det har en lång kedja så det kommer hänga ned långt på tjocka magen sedan. Minns att jag tyckte att det var så fint när jag var gravid sist, så jag ska nog börja samla på mig lite sådana halsband nu :) Just nu är det dags att bege sig iväg för att äta söndagsmiddag! Mys mys!

Idag är vi hemma hos min mor. Jag är sjuk - dunderförkyld. Men något positivt med det är att de tre senaste dagarna har det extrema illamåendet varit lite bättre, även om det ersatts av en allmän dålighetskänsla, typ huvudvärk och trötthet i kroppen. Men förhoppningsvis är illamåendet över nu, eller i varje fall hanterbart. Då skulle jag bli väldigt glad.

På måndag blir det vecka 8+0.

"Bebisen fortsätter att utvecklas i rasande hastighet. Hudveck som ska bilda ögonlock och små örongroddar anläggs. Fostrets ögon sitter fortfarande brett isär men kommer att flytta sig till framsidan av ansiktet så småningom. Nästippen är redan bildad. Med ultraljud kan man se att hjärtklaffarna är utvecklade och luftrör från strupe till lungor är på plats i den nu allt längre överkroppen som samtidigt rätas ut.

För bara ett par veckor sedan var din bebis armar bara små stumpar, men nu har den redan armbågar samtidigt som armar och ben växer allt längre. Antydan till fingar och tår kan också urskiljas." - blimamma.se

Läste även på en annan sida: Din kroppsform har förmodligen förändrats märkbart nu. Brösten kan ha växt så att du behöver en större BH som ger bättre stöd och ditt midjemått kan ha expanderat. Du kanske redan får packa undan favoritjeansen till nästa år. - haha, det stämmer ju bra det i alla fall. Ska försöka fixa en ny BH så fort jag blir frisk igen. Tycker det är sådär. Större bröst = bättre proportioner till den expanderande kroppen förvisso, men redan? Vart ska det sluta denna gång? ;)

Som jag skrev tidigare var vi på minisemester. Här kommer en bildbomb från vårt lilla äventyr :)

Har lagt på mig lite. Kan bero på att min pojkvän helst skulle spendera hela dagarna åt att mata mig med diverse mindre nyttiga saker. Eller kanske för att vi varit på vår minisemester...

BM fick tydligen tag i läkaren... ska bli spännande att se vad hon skrev ut imorgon. Är Lergigan blir jag riktigt sur. Då ska jag ringa och skälla ut dem efter noter.

Åh, har förresten fått tid för KUB! Den 5e augusti ska vi förhoppningsvis få se ett litet hjärta slå inne i magen! ♥

Hatar det här. Såhär var det förra gången också. Så fort något är fel och man mår dåligt som gravid så är det bara graviditetens fel och det "hör till" och man får minsann stå ut för GRAVIDITET ÄR INGEN SJUKDOM. Blir så himla trött och ledsen på att nonchaleras bara för att man råkar vara gravid. Tror de att det är lättare att stå ut med konstant illamående eller foglossning bara för att man är gravid? Jag kan säga att det är det inte. Inte ett endaste dugg. Dessutom är man extremt begränsad i vad man kan ta för mediciner och vad man kan göra mot åkommorna man får.

Fick inte kontakt med en läkare via vårdcentralen, på grund av att jag är gravid. Då ska jag gå genom barnmorskan blev jag upplyst om. Barnmorskan ringde upp mig idag (det var inte min vanliga BM) och snacka om rutinsamtal. Jag förklarade att jag testat allt de rekommenderar, hon sa att en läkare kan skriva ut lergigan, jag sa att jag inte vill ha det (somnar av det), hon sa att det var det enda de skrev ut. Jag frågade om Primperan, som jag vet funkar, men hon verkade inte ha koll. "Jag kollar om du kan få något utskrivet, kolla i eftermiddag" - fick jag höra. Jaha. Kolla vart? Kan inte JAG få prata med en läkare?! VAD HÅLLER DE PÅ MED? Blir så jävla trött. Och detta är bara början dessutom.

Ligger i en liten campingstuga i Vimmerby. Har åkt bil hela dagen känns det som. SKa besöka Astrid Lindgrens värld imorgon, ska bli väldigt mysigt. På bebisfronten är det lugnt. Åt en halv postafen igårkväll, hjälpte väldigt bra mot illamåendet, och gjorde så jag fick sova till klockan tio imorse! Gjorde mig aningen groggy hela dagen också, men jag är ju väldigt känslig av mig.

I övermorgon är det vecka 7, prick. Tiden går otroligt fort, bara försvinner. Vilket är skönt förvisso, längtar efter att få se lilla räkan, ett hjärta som tickar och att allt ser bra ut. Så för min del får dagarna gärna rinna på ännu snabbare :)

Tog mig igenom ännu ett arbetspass. Illamåendet går liksom i vågor. Läste att det brukar ta fart runt vecka 6 och hålla sig till cirka vecka 14. För två tredjedelar av alla kvinnor. För en tar det någon månad till. Och för några procent går det inte över på hela graviditeten. UPPLYFTANDE VÄRRE!

Men nu ska jag försöka sova. Det är också väldigt bra mot illamåendet - att vara ordentligt utvilad. Hur man nu blir det :)

Jaha. DUMT att skriva sådär om illamåendet. Självklart slog det till med full kraft igår. Fy satan vad jag mådde illa igår. Och morning sickness? Vem har kommit på det? Hela-dagen-och-natten-sickness. Trodde jag skulle vara tvungen att gå upp och spy inatt. Usch :( Illamående är en så fruktansvärt jobbig känsla. Imorse måsse jag bra. Nu har jag varit och lämnat lillkillen på dagis och då slog det till som bara den. Nu mår jag jätteilla igen. Tog på mig åksjukebanden och väntar på UNDER!

Någon som har något annat tips mot illamåendet? Annars får jag hålla tummarna för att det går över. Kommer inte klara att jobba hela sommaren och plugga hela hösten om jag mår såhär varje dag. Hua :)