Började tidigt denna gång. Typ så fort jag fick veta att jag var gravid så skulle saker ändras och fixas. Såg en snygg lösning på förvaringsproblemet i badrummet. Så i helgen har jag konstuerat och byggt ihop ett badrumsskåp. Fick hjälp av snälla Fredrik och min man att såga dock.

Fattas bara en knopp nu så man kan öppna skåpet, och så det ser lite finare ut!

 

Tätat med silikon :)

 

Insidan. Sjukt mycket plats! Inte så snygga sågningar, för mätningarna var ganska ungefärliga, men det spelar ingen roll. Det funkar ju :)

 

Supernöjd med mig själv! :D

 

Egentligen skulle den ha varit längre upp, tror det hade blivit snyggare, och då hade inte lika mycket av skåpet stuckit ut. Men det gick inte, passade inte med skåpet. Så man får ta det som det är :)

Brösten växer som bara den. Har redan bytt upp mig ett par storlekar under graviditeten. Tyvärr är mina bröst alldeles för stora för att klämma in dem i en klen Lindex eller HM-bh. Igår köpte jag en Carriwell-graviditetsbh som jag kan sova i. Supermjuk och superskön. Men eftersom jag bara har en BH just nu som passar, så har jag bestämt mig för att köpa några till. Men vi testar och kör på amningsbhar, kanske (förhoppningsvis) passar de efter förlossningen när brösten växt klar och kanske gått tillbaka något igen. Hoppas hoppas! Dessa två hittade jag på en sida som säljer amningsbhar i England, fraktar till Sverige för bara 1£.  665 kronor för båda, vilket känns helt okej *tipstips* (de har inte bara stora storlekar, utan alla möjliga!)

BH utan bygel från Hotmilk (Heidi Klums märke) i strl 70G

 

Denna är jag kääääär i! En fin amningsbh liksom! I min storlek! Hallelujah! Tycker den är så himla himla fin! Bravado i 70 H/I- så denna BÖR jag kunna ha efter bebis ankomst! :)

Bebis säger hej hej! :) ♥

(har tagit den här ifrån Jane som jag tror i sin tur har snott den någon annanstans, men jag kan ha fel ;))

När fick du reda på att du var gravid? 5:e juni 2011
Hur fick du reda på att du var gravid? Gjorde ett graviditetstest på BIM -1. Hade varit på bröllop dagen innan och bodde på hotell med en av mina goda vänner, smög upp på morgonen och testade. Direkt efteråt kunde jag inte ens se ett litet spår av test-strecket, så jag avfärdade det helt som negativt. Spolade, borstade tänderna och tänkte på allt roligt jag skulle göra under sommaren nu när jag inte var gravid (hade blivit det "på råk", vi skulle inte försöka förens efter sommaren), uteliv och annat skoj. Tittade en sista gång innan jag skulle kasta det och då fanns det ett litet svagt streck där.
Hur gammal var du? 23 år
Ungefär när blev du gravid? Borde ju vara någon gång typ kring den 20:e maj. Men jag vet inte riktigt. Borde veta, eftersom jag testade med ÄL-stickor för att undvika att bli gravid, men minns inte.
Hur reagerade du? Fick lite ont i magen. Det var ju på riktigt liksom. Lite konstig känsla, kändes overkligt.
Hur tog pappan det? Han fick veta senare på kvällen. Han blev nog rätt chockad och trodde jag skojade först. Hade inte så värst mycket att säga..
Var graviditeten planerad? Nja. Hade planerat en graviditet, men inte just nu.
Vilken vecka är du i nu? 23 (22+1 idag, lördag)

-


Mår du illa? Ja, fytusan. På kvällarna.
Har du halsbränna? Mycket lindrig än så länge, har Novalucol med mig jämt dock, minns hur hemskt det var sist.
Har du ont av foglossning? JA!!!! Haft i flera veckor men de senaste dagarna har jag haft svårt att sova, vända mig och har ont när jag vaknar. Är så jävla tråkigt för man blir så himla begränsad. Bara tanken på att gå på IKEA imorgon får mig att bli ledsen, för jag vet hur ont jag kommer ha på kvällen.
Har du mycket vätska i kroppen? Jag hoppas det är därifrån kilona kommer, men ser inget direkt. Eller samlar vätska i brösten? ;)
Har du några bristningar? Inte från denna graviditet än *pepparpeppar*. Men jag ser ju ut som en zebra sedan förra graviditeten, så... ja. De syns extra tydligt nu när magen svällt också.
Har du en hormonrand? Nope.
Är du extra känslig? Haha... nejdå. Gråter bara av att någon tittar på mig.

-

Kissar du ofta? Nej, inte mer än vanligt.
Har du/haft några gravidcravings? Nja. Sura äpplen och sura saker i början. Nu inget speciellt.
Vad vägde du innan du blev gravid? 58 kg
Vad väger du nu? 65...
När kände du dom första sparkarna? Runt vecka 16-17 tror jag. Kände lite bubbel innan, men svårt att veta om det var bebis.
När kände pappan dom första sparkarna? Vecka 19 eller 20 tror jag.
Sparkar den mycket nu? Ja

-

Vet ni vad bebisen har för kön? Ja, UL-damen trodde att det var en flicka. Får dubbelkolla i november när vi åker till Tittut i Stockholm :)
Vad tror du att det är? En flicka, trodde det innan UL också. Eller trodde är fel ord. Kände på mig. Precis som jag kände på mig att Noah var en pojke.
Vad tror pappan att det är? Han tror samma. Men han gissade bara :P
Har ni några namn? Signe och Sigrid är väl det vi kommit mest överrens om. Jag gillar Astrid också.
Vad kallar ni bebisen just nu? Lillasyster
Hur många ultraljud har du gjort? Två, KUB och RUL.
Hur är bebisens läge nu? Oftast ligger hon med huvudet till vänster om min navel. Eller, så känns det i varje fall.
När är bebisen beräknad? 17e februari 2012 - men eftersom jag är ganska säker på när jag hade ÄL och BIM, så tror jag att datumet är fel. Jag tror 13e februari är mer rätt.
När tror du att du föder? Vill inte gissa.
Var vill du föda? På sjukhus(!!!!)
Vilka ska vara med på förlossningen? Jag och Markus och vår doula Maria förhoppningsvis
Är du nervös inför förlossningen? Ja. Vill hellre dö än gå igenom den just nu.

Har lånat ut min gamla Moby Wrap och vet inte om den hittar tillbaks innan det är dags. Så idag införskaffade jag en ny, efter att ha tittat ut en lääänge.

Var supernöjd med min sist, även om jag inte bar så mycket den första tiden. Noah var ett nöjt barn som gärna satt i babysitter och låg i vagnen. Får se om denna onge blir lika medgörlig. I varje fall tänker jag mig att det kanske kan vara ganska bra när vi går till dagis eller sådär. Då är det skönt att slippa böka ned bebis i vagnen. Plus att när man städar, diskar, viker kläder, åker tåg, whatnot, ja, då är det också himlans praktiskt att ha händerna fria :) Skulle aldrig ta på mig en Baby Björnen och sätta mitt barn i, inte en chans. Oergonomiska för både bebis och förälder. Detta är ett mycket bättre alternativ! :) (finns en anledning till att man bara kan ha bebis i bärselen i 2h, medans sjalen inte har någon sådan restriktion, tänk på det...)

(ganska osmickrande) bild på mig med Noah i sjalen, här cirka 6 månader.

Har spanat runt lite. Bland annat på en dansk barnvagn som heter Trille flex. Den känns dock lite plastig, när man ser den på bild (har ej sett den i verkligheten), men den påminner mycket om Teutonia fun. Den har lite större hjul där fram, vilket var det jag var ute efter. Känns dock som man vill ha ett etablerat märke, ifall att något skulle bli fel. Så jag har kikat lite efter en Teutonia fun. Tyvärr tycker jag hjulen på Teutonia (och Brio sitty också för den delen - de gamla) är värdelösa. I varje fall. Idag fick jag tips av en snäll kompis (;)) om en tysk sida som säljer barnvagnar och fraktar till Sverige. Cirka 1500 kronor billigare än i Sverige, vilket ändå är ganska stor skillnad. Så har de även färger som Sverige inte har... Detta är vad jag tänkt mig:


Fast med en sittdyna i samma färg som insidan av liggdelen. En man kan ta bort och tvätta. Jag vet att färgerna ser lite olika ut, men de är i samma färg i verkligheten ;) Till samma pris som enbart sittdelen får man även andra hjul (nyare) + sittdynan + impregneringsspray (mot fettfläckar och liknande) + frakt. Teutonia har dessutom Europagaranti, så vart man köpt vagnen spelar ingen roll för garantin. Är himla sugen faktiskt, men det handlar såklart fortfarande om väldigt mycket pengar... ;)

Känns som jag kommit till en vägg nu. Som att jag står och slår huvudet i den. Känns som att jag inte tar mig framåt alls, som att försöka springa i vatten. Allt känns så otroligt tungt och det känns som att alla måsten aldrig tar slut. Ser liksom ingen rak väg framåt utan mer som ett virrvarr av ingenting och allting. Stannar upp tusen gånger om dagen och undrar vad jag håller på med, vart är jag på väg, vad gör jag egentligen? Jag vet ju inte ens vad jag gör. Så tröttsamt att alltid tänka, alltid prestera, alltid orka. Och när jag får tanken att jag kanske faktiskt måste ta en paus från allt så ändrar jag mig genast. Vad skulle alla säga då? Så får man inte göra och ja, det är klart jag vill ha klart så mycket som möjligt men berätta för mig vad jag ska göra för jag vet inte. Jag vill orka men vet inte om jag gör det. Men jag antar att man kan leva på press och dåligt samvete ett tag till. Tillslut krashar man och då har man helt plötsligt en gilltig förklaring till att ta det lugnt. Jag ville ju inte komma dit men det känns som jag är tungen. Allt eller inget liksom.

Tackat ja till att jobba imorgon (på högstadieskola, som timvik). Jag frågar mig sälv varför men kan inte riktigt svara på det. Självplågeri? Utmaning? Pengar är det inte denna gång i varje fall. Alltså inte för att vi blivit miljonärer eller så. Mer att summan pengar inte står i proportion till vad arbetet innebär. Fast, det var extra dåligt förra gången. Jag hoppas att det blir lite lugnare imorgon. Vissa dagar har ju faktiskt varit ganska bra. Dessutom varar ju lektionerna bara i någon timma, så blir det jobbiga barn som inte lyssnar alls så är det inga oceaner av tider att plåga sig igenom. Klar fördel :) Håll tummarna för mig nu, det gör jag ;)

Som sig bör så började jag ganska tidigt med att boa. Fixa och dona och allt skulle möberas om och nya möbler och hej och hå. Det tar sig,och kommer bli jättefint och framför allt praktiskt när jag är klar. Det kommer vara mer förvaring och mer plats :) Har exempelvis fått min svåger och sambo att bära ned den jättestora garderoben i Noahs rum till källaren. Det var knappt att det gick, men nu står den där! I varje fall har ett av projekten varit att göra om i Noahs rum. Bland annat ställa in en lång hylla med ben på till honom där han kan leka, ha förvaring och sitta och rita. Idag blev den klar, och här är resultatet:

Idag har annars varit en bra dag! Var hos fina Sophia idag och åt lunch och spelade Super Mario. Måste göras igen, även om vi sög. Det var skoj i varje fall :) Har även hunnit boka en klipptid tills imorgon, yey! Kommit över min rädsla för vad min frisör ska säga om mina konstigheter med håret.. Får se hur det går imorgon ;)

Igår började vi med sova hela natten för Noah. För er som inte vet så googla sova hela natten och Anna Wahlgren så kommer ni hitta kuren. Verkar funka otroligt bra! Han har somnat i sin egna säng på en halvtimme två nätter i rad nu. jag är som en ny människa och så jävla glad.

Nu ska jag spendera resten av kvällen med min honey i soffan :) *glad*

Barnen kallar mig för mamma. Och det må väl vara hänt, ja det är ju allmänt känt, att jag är barnens mor. Men fastän barnen kallar mig för mamma har jag också ett annat namn. Ett namn som inte många kan, det är först som mamma jag gjort mig ett namn. Blir det bråk, nämn mitt namn. Blir det tråkigheter av något slag då kommer jag. För det är jag som är mamman.

Innan jag fick mina barn, då var jag lite vilsen, jag undrade vem är jag. Är jag något bra, är jag nåt att ha? Men nu, fastän jag trillar omkull ibland och inte alltid räcker ända fram, så vet jag så vet jag att jag vill och att jag kan för det är jag som är mamman.

Först hörs gråt sedan mitt namn. Ingenting kan stoppa mig, genom eld och vatten, jag tar mig alltid fram. För det är jag som är mamman. Visst blir mamman lite trött ibland, men det är ingenting att bry sig om. Hon säger sig vara trött och vilja sva lite grand, men ge na' en teckning, sjung henne en sång ska du se att mamman kommer igång. Blir det bråk, nämn mitt namn. Blir det tråkigheter av något slag då kommer jag. För det är jag som är mamman. Och jag vet att jag kan. Mamman mamman, mamman, det är ingen hejd på vad jag kan.

La en mycket gossugen unge i sin säng tidigare idag. Funderade över hur allt ska bli. Ska möbleras om lite i lägenheten, men det är inte så värst stort, så det blir inte så fruktansvärt mycket möblerande om man ska vara ärlig. 64 kvadratmeter fördelar på 3 rum har vi nu. Det går an, absolut. Men nu är vi ju i och för sig bara tre. Men snart är vi fyra. Och barnrummet, det vill säga det som Noah har, är inte stort. Närmare bestämt 9,6 kvadratmeter. Ångesten är ett faktum. Vi bor för litet. För det vet ju alla att barn måste ha varsitt rum. Eller i varje fall ett stort rum. Noah kommer så småningom få göra avkall på vissa saker för att få in sitt syskon i sitt rum. Jag är en hemsk mamma som utsätter mina barn för ett liv som trångbodda.

Vi hade en stor fyra när mamma och min systers pappa skiljde sig. Nära stan. Två toaletter och en balkong. Här finns en toalett med dörr som är lite svår att stänga. Definitivt inga ytor att prata om eller leka på. Vi kommer gå under. Vi har för lite plats. Vi kommer gå varandra på nerverna och allt kommer sluta som en hemsk amerikansk thriller där mamman dödar hela familjen när någon lämnat strumporna i vardagsrummet. Ångest.

Fast när jag ligger där får jag såklart även lite perspektiv. Vafan. Jag delade rum med min syster (i en våningssäng) tills jag var nästan 10. Fortsatte dela varannan vecka i två år till. Vi hade en våningssäng, en bokhylla med pysselsaker, böcker och sånt och ett stort leksaksskåp som rymde alla leksaker och utklädningskläder. Därunder stod vår låda med lego. Ett bord och två stolar och under våningssängen två backar med barbiegrejer. Blev jag olycklig av det? Stundtals, av att ha min syster i min närhet möjligtvis (syskonkärlek, ah), men nä. Steget är ju långt men hur gjorde man förr, när man sov fem-sex stycken i samma rum? Blev man olycklig då? När inte alla hade ett eget nintendo och inte alla fick åka på solsemester till Kreta och skidsemester till Sälen varje år... var alla barn olyckliga då? För det känns för fan så. Det känns som att min sons lycka sitter i hur bra han bor, vilka kläder han får och hur många utlandsvistelser som vi hinner avverka innan han fyller 18.

Jag vet ju att det inte är så. Men det är så jävla lätt att falla för allt man ser på teve och allt man läser på internet och i alla glansiga magasin. Förortsmammorna i små tvåor med tre barn är inte direkt med i de stora hemma-hos-repotagen i mama. Sedan så ökar ju barnfattigdomen står överallt, och det innebär tydligen att man inte har råd att åka någonstans på sommaren och inte har råd att köpa ny vinterjacka för tusenlappen, inte har råd att hosta upp pengar bara sådär när det kommer till hobbys och fritidsintressen. Kan alla det? Är det bara vi som lever fattigt, eller liksom vad missar jag? För jag tycker vi har det bra.

Men som tur är har ju M fått jobb. Så på pappret kommer vi ha det bra ställt och det är ju fint att veta att Noah inte hamnar i statistiken som ett fattigt barn. Fastän han får bo i våningssäng och knö in leksaker i vardagsrummet.

Usch. Orkar inte skriva något spännande eller roligt. Bebis rör på sig varje dag. Är mest orolig och nervös för allt. Dålig period bara, snart blir det nog bättre igen.

Går från noll till allt på en halv sekund. Hetsar och är så jävla arg hela tiden. Stör mig så grymt på saker jag inte borde störa mig på och är så jävla avundsjuk på allt och alla. BLÄ helt enkelt. Men då och då kommer små stunder fritt från allt det där när jag bara ser hur bra allt kommer bli. Men jag är orolig, för ingenting kommer såklart bli som det är nu, och hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig veta exakt hur det blir förens vi är där...

Vecka 18 imorgon alltså. Kanske skulle försöka få en ny magbild då :)

De som känner mig vet att jag aldrig har tur med något. Har aldrig vunnit en tävling på tur i hela mitt liv, inga vinster på lotto eller bingo eller någnting. Jag har ALDRIG tur när det gäller slumpen sådär. Men idag när jag öppnade min mail så ser jag ett mail om Testpilotgrejen som Åhléns eftersökte. Jag tänkte att det var ett såntdär "jaha nu är vi klara och har plockat ut de som får testa, vill ni köpa grejerna får ni ett förmånligt erbjudande här, blablabla" men nej! Hem i posten i veckan kommer ett underställ, ullsockor, en fleecejacka samt skalbyxor och skaljacka! Ååååååh, detta är nog det närmsta en trissvinst jag någonsin kommer komma, så jag tänker vara skitglad!

Kommer såklart medfölja en del uppgifter och ansvar, men det sköter nog sig självt rätt bra. Han går ju på dagis, så att testa kläderna kommer inte vara något problem :) Dessutom älskar han att vara ute och jag har en fungerande digitalkamera i huset. Så detta var bara bra! (köpte visserligen höstjacka så sent som i förrgår... men äsch!)

Detta färgpaket valde vi. Det fanns detta och sedan ett blått, men detta kändes mer "Noah" (lila är hans favoritfärg - kommer dock ej från mig, jag avskyr lila). Man kan gå in på Åhléns medlemsgrupp på Familjeliv och bli medlem, och tävla om samma set som vi nu ska testa! :)

om jag inte hade dig? ♥

 

Har varit på universitetet idag och haft föreläsning. Smärtstillande och psykofarmaka. Väldigt spännande :) Och såååå skönt att ha ganska mycket erfarenhet av psyk i baggaget, både privat, studiemässigt och jobbmäsigt, det gör denna kurs betydligt lättare! Har tittat igenom vad vi ska kunna inom psykiatri (som också ingår i denna kurs) och det är mycket jag redan kan eller i alla fall har ett hum om. Yey! :)

Efter skolan så städade jag köket, konstigt hur jag alltid har lite mer energi när jag varit iväg och gjort något hela dagen. Sedan gjorde jag skink/mozzarella-lasagne och ställde in i kylen i väntan på syster och hennes pojkvän.

"Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo"

!

Nu känns det bättre :)


Bortsett från det så är jag suuuuperförkyld. Ser inte fram emot att sitta och snörvla på föreläsningen i eftermiddag. Har dessutom missat en föreläsning förra veckan eftersom Noah var sjuk = jag kanske är helt lost i vad de pratar om? Ska försöka att ta och läsa lite i farmakologiboken ikväll, så man har lite koll.

Idag åkte M till Norge för veckan, så jag och skrutt är ensamma. Ska iväg till syster för att äta mat ikväll, men sen blir det nog rätt ensamt att krypa ned i sängen...

"Kvinnor med bipolärt syndrom utan pågående episodförebyggande behandling löper stor risk för insjuknande post partum. Risken kan vara hundrafalt ökad"

"Depression under graviditet har associerats med dålig fosterutveckling med risk för låg födelsevikt,
för tidig födelse, minskat huvudomfång hos barnet och komplikationer efter förlossningen. Mammor
som är deprimerade har dålig kapacitet att ta hand om sina barn, vilket kan skada den tidiga
anknytningen mellan mor och barn, liksom barnets övriga utveckling"

"Eftersom postpartumperioden är en högriskperiod för insjuknande i depression, mani eller postpartumpsykos
måste kvinnor med psykisk sjukdom få optimal handläggning i samband med partus för
att minska denna risk."

"Kvinnor med affektiv sjukdom bör få eget rum för att ges optimala förhållanden
för sömn och omhändertagande. Tillfälliga doser av oxazepam eller zolpidem kan ges för att
trygga sömnen postpartum. De ska inte gå på tidig hemgång utan kvarstanna 3-7 dagar på BB
efter förlossning."

Och hur mycket av det här vet min barnmorska om? Hur mycket av det här kommer sköterskorna på BB veta om? Varför bryr sig inte någon på psyk om det här? Varför, varför, varför ska allting alltid vara så himla mycket svårare och varför ska man behöva skrika sig trött för att få den vård man egentligen är rekommenderad? Minns hur det var förra gången. Jag gjorde skattningstestet för depression och självmordstankar och fick höga poäng (som alltid på den tiden) men vad hände? Absolut ingenting. "Ja, det här var ju inte bra". Nej, det var ju inte det..