Idag var vi på affären och jag köpte barnmat för första gången på fyra år. Sedan satt jag hemma vid köksbordet med uppvärmd färdigmat och matade Lovis och bara tillslut: vad fan håller jag på med? Det här vill jag ju inte alls göra.

 

Jag har senaste tiden träffat en hel del föräldrar (så som man gör när man är mammaledig) och själklart färgas man av de man har runt omkring sig. Nästan alla jag känner ger sina barn puréer och det verkar så himla smidigt. Och jag får hela tiden känslan av att Lovis BORDE äta mat, typ äta gröt och minst ett "mål" mat om dagen sådär som "alla andra" gör. Jag känner mig typ elak som inte matar henne så som alla andra gör? (alltså jävla "alla andra" hets här, men ni som är föräldrar kan säkert känna igen er.)

 

Bröstmjölk eller bröstmjölksersättning ska utgöra huvudfördan hela första året, skriver Svenska Livsmedelsverket. Hur många följer det egentligen? Varför inte? Varför jäktar man så himla mycket och varför är det så viktigt att få barnen att äta mat, gärna mycket mat, typ gröt på morgon/kväll och ett par pureer emellan? Och varför puré? Min enda anledning när jag fick Noah var okunskap kan jag säga såhär i efterhand.

 

Jag tänker i alla fall ta mitt förnuft till fånga och säga fuck off till alla jävla tankar om att passa in och vara som alla andra och ånejvadtänkerallaandranuuuuuuuu och fortsätta ge Lovis lite att smaka när vi äter och ha bröstmjölken som huvudsaklig föda, för det är det som känns rätt och makes sense för mig. När de blir ca ett år kan de dels äta mer själv (motoriskt utvecklade) och FÅR dessutom äta allt, t.ex. salt och bladgrönt, vilket gör det lättare att integrera dem naturligt i måltiden och låta dem äta hela måltider.