Idag började skolan. Föreläsning om farmakologi. Kan meddela att nu märker jag att jag är gravid, är så satans inihelvete trött. Sov tre timmar igår eftermiddag, nästan åtta inatt men somnade ändå på föreläsningen och nästan när jag kom hem. Är så trött nu så att om jag blundade skulle jag somna sittandes. Nåväl. Här är min mage (och mina BRÖST!!!!)




Och här är några saker som gör mig glad

Måste skaffa photoshop igen så man kan pilla lite under tråkiga stunder. I och för sig lär det väl inte finnas några sådana nu när jag börjat plugga igen. Hann i varje fall med att göra stuvade makaroner och stekt falukorv, samt detta som nu står i ugnen...:)

Hemma med sjukis idag. Fast han är inte så himlans sjuk längre, men han tror det. "Mamma jag är jäääättesjuk tror jag" =) Man lär sig vad som funkar! Så idag är det mys i soffan istället för den städdag jag hade planerat in. Så... tråkig. Måste snart ta magbild igen, att gå sisådär 10 veckor mellan känns ju rätt dumt, man vill ju se om det är någon skillnad! Men själv tycker jag att jag fortfarande bara ser tjock ut, så det känns inte så himla kul. Det kommer i varje fall!

Okej, kanske dags snart att försöka blogga lite igen. Det händer rätt mycket men jag är ganska seg och orkar liksom inte riktigt ta tag i att göra något. Jag har slutat jobba, sommarviket tog slut 25e, så att få sovmorgonar känns underbart :) Tyvärr delar inte Noah den uppfattningen...

När det gäller graviditeten går det helt sinnessjukt snabbt framåt. Är idag i vecka 17 (16+1) och känner bebisen i magen ibland. Börjar få ökande ångest inför det faktum att jag ska föda barn igen. Haha, tänker kanske ni, men nej, allvarligt. Så allvarligt att jag nästan ångrar mig ibland. Och man kan säga att det går över och att det är värt det hur många gånger som helst men det gör absolut ingen skillnad för smärtan eller allt runtomkring. NADA. Känner även hur jag påverkas av alla hormoner. Har mycket ångest, är väldigt ledsen och lättirriterad. Börjar gå mer och mer nedåt liksom, det känns mörkt och tungt, inget-kommer-bli-bra-tankarna förföljer mig. Och här kommer också folk och säger att: jamen vad bra att du vet vad det beror på i alla fall.

WHAT IS UP med människor som vill förminska ALLT för att man är gravid? Det är lika jobbigt att vara ledsen när man är gravid som när man är ogravid. Om inte värre, för man förväntas vara så jävla happyhappy jämt. Fan.

Nåväl. Hållpunkter just nu:
* RUL (rutinultraljud) 23e september
* BM (barnmorske)besök någon gång efter det
* Ringa aurorabarnmorskorna omkring mitten av oktober
* 3D-ultraljudet på Tittut 12e november

Funderar dock på att ringa i veckan. Är supertråkigt att må såhär.

Allt såg bra ut. Hn sprattlade omkring som bara den på en gång när hn kom upp på skärmen, inget tvivel där om att det var en levande bebis i varje fall =) Våra risksiffror var ca 1:20 000 så det var också bra. Grät lite, för all oro liksom släppte. Och M var helt tagen efteråt. Lilla lillasyskon ❤

Det är det svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort. Det har såklart massor av ljusa sidor också, men just nu känns det tungt. Noah vill ha klänning till dagis. Jag vill inte neka honom, samtidigt som jag inte vill att han ska bli utanför eller få sitt hjärta krossat när han vill visa sin snurrklänning. Pust och suck och stön. Mitt hjärta gråter och går i tusen bitar av tanken på att någon annan skulle göra mitt fina barn illa. Och ändå så vet jag ju att den dagen kommer. Jag kan inte skydda honom från omvärlden, hur gärna jag än vill det. Ingen kan gå genom livet oberörd av vad andra säger och gör. Han kommer få sitt hjärta krossat, han kommer säkerligen både bli retad någon gång och ibland känna sig utanför. Och jag kan inte göra någonting. Jag kan ge honom så mycket självkänsla och självförtroende jag bara kan och "lindra hans fall" och finnas där, men det kommer ändå finnas dagar när det gör ont i hans bröst och han gråter. Så som det är för alla barn.

Att bli förälder är som att ha hjärtat på utsidan av kroppen. Allt han känner känner jag också. Allt som gör ont i honom gör också ont i mig. Min fina, älskade pojke.