Okej, kanske dags snart att försöka blogga lite igen. Det händer rätt mycket men jag är ganska seg och orkar liksom inte riktigt ta tag i att göra något. Jag har slutat jobba, sommarviket tog slut 25e, så att få sovmorgonar känns underbart :) Tyvärr delar inte Noah den uppfattningen...

När det gäller graviditeten går det helt sinnessjukt snabbt framåt. Är idag i vecka 17 (16+1) och känner bebisen i magen ibland. Börjar få ökande ångest inför det faktum att jag ska föda barn igen. Haha, tänker kanske ni, men nej, allvarligt. Så allvarligt att jag nästan ångrar mig ibland. Och man kan säga att det går över och att det är värt det hur många gånger som helst men det gör absolut ingen skillnad för smärtan eller allt runtomkring. NADA. Känner även hur jag påverkas av alla hormoner. Har mycket ångest, är väldigt ledsen och lättirriterad. Börjar gå mer och mer nedåt liksom, det känns mörkt och tungt, inget-kommer-bli-bra-tankarna förföljer mig. Och här kommer också folk och säger att: jamen vad bra att du vet vad det beror på i alla fall.

WHAT IS UP med människor som vill förminska ALLT för att man är gravid? Det är lika jobbigt att vara ledsen när man är gravid som när man är ogravid. Om inte värre, för man förväntas vara så jävla happyhappy jämt. Fan.

Nåväl. Hållpunkter just nu:
* RUL (rutinultraljud) 23e september
* BM (barnmorske)besök någon gång efter det
* Ringa aurorabarnmorskorna omkring mitten av oktober
* 3D-ultraljudet på Tittut 12e november

Funderar dock på att ringa i veckan. Är supertråkigt att må såhär.