Alltså Grey's Anatomy. Hur bra? Jag dör! Jag kollar kvart över tio varje dag som jag är hemma och har tid. Det är sååååååååå bra. Åh. Idag gifte sig Izzie och Karev ♥

Var och handlade lite igår. Skulle egentligen få hem en babysitter och babykläder, men kom hem med väldigt lite. Två pyjamas, två strumpbyxor, ett par byxor och en tunika i stl 62. Får ångest av att handla bebiskläder på något sätt - vad behöver jag? Blir tokig. Babysitter blidde det ingen för det fanns ingen snygg som såg bekväm ut. Hatar babysitters - de är alla i äckligt plastigt material. Vill ha en sån med ställbar rygg som bebis kan ligga och mysa i redan från början :)

Har även beställt hem symaskinen från min mor, så jag kan sätta igång och sy en blöjautomat. För de som inte vet vad det är så är det en sånhär:

Däri lägger man blöjor. Tänkte sy fast fickor på utsidan av min så jag kan ha tvättlappar däri också, och bethanpen eller vad vi nu väljer att ha. Den ska hängas på en krok i badrummet och vara fin och praktisk :)

Planerar även för Noahs födelsedag och julafton. Dags att sätta igång snart. Behöver ha något som fördriver tiden nu, för det börjar redan bli jobbigt att gå och vänta. Speciellt när man är rädd och orolig.

Så fyllt av saker att ta tag i, ha koll på, ha ansvar för. För det mesta går det ju av sig själv men just nu är en sån period när allting känns fruktansvärt jobbigt att ta tag i. MÅSTE försöka ringa min studievägledare och barnmottagningen imorgon, eller i varje fall under nästa vecka. Måste reda i lite grejer med skolan - vad som egentligen gäller nu, tycker jag fått motstridiga uppgifter. Kan inte riktigt slappna av förens det är gjort, för hur det ligger till påverkar ekonomin. Blä.

I övrigt är det en jäkla press på allt man gör. Damned if I do,  damned if I don't - när det gäller allt. Det är någon jävla balansgång som ska gås hela tiden. Vi ska ha det fint hemma, men inte för fint. Jag ska baka inför Noahs födelsedag, men känner att jag inte får göra det FÖR mycket, för att det får man inte. Då tror man att man är bättre än andra. Men något måste jag göra, annars bryr jag mig ju inte. Jag ska inte se ut som ett mähä, men inte lägga för mycket tid på mitt utseende, för det tar ju tid exempelvis från min son. Och sonen ska vi inte ens gå in på. Där är bara ALLT man gör fel på något sätt. Egen säng är fel men samsovning är också fel. Jag ska såklart amma eftersom det sååå bra, men inte amma ute. Alltså - fattar ni? I N G E N T I N G man gör blir rätt, det är alltid något som är fel. Det är såklart rätt tungt.

Japp, efter mycket latmaskande imorse så är vi nu iväg. Sitter på det sista tåget (av tre) på väg mot Linköping. Om allt går som det ska (hahahaha) så är vi där om 40 minuter. Skulle vara första gången detta ÅR som allt gått som det ska när jag åkt med SJ. Men det är bara att tacka och ta emot om det funkar. Är himla van vid att åka tåg med barn vid det här laget, men när man är gravid är allt lite tyngre, jag har hjärtat i halsgropen och är så rädd att han ska ramla ned på spåret och dö, och blir mycket lättare stressad och arg. Men min gullunge har skött sig exemplariskt. Det är vid såna här tillfällen som jag blir riktigt glad och tänker att jag verkligen lyckats som mamma. Han är så artig och trevlig mot alla han träffar. Det är något att vara stolt över tycker jag!

I Linköping ska vi hälsa på Noahs pappa med familj. Så fort vi kommit över allt mellan oss, jag och Noahs pappa, så bestämde vi att vi ska hålla ihop. Att vi är en familj. Mamma+pappa+barn=familj. Även om Noahs pappa har haft en ny tjej och jag har förlovat mig och ska få ett barn till så är vi ändå Noahs familj. Och vi tycker båda två att det är viktigt att han får ha oss, som en familj, för sig själv ibland. Att han kan ha några tillfällen per år där han slipper välja mellan mamma eller pappa, där han också får ha både och. Där vi kan åka och bada eller fira jul ellerbara mysa och se på film tillsammans. Det ärnågot annat jag är fruktansvärt stolt över och aldrig någonsin kommer göra avkall på. Jag är stolt över att vi är mogna och vuxna människor som tycker om varandra och vår son och vill ge honom det bästa. Och inga nya pojk/flickvänner får komma ivägen för det. De får jättegärna vara med i det däremot. Markus har ju varit hemma hos mina exsvärföräldrar och ätit middag exempelvis. DET ÄR SÅ OBESKRIVLIGT SKÖNT. Att de som har med mitt barn att göra är mogna och vuxna människor som kan se till hur livet ser ut här och nu. Jag är extremt lyckligt lottad som har det så bra ♥

Vill så gärna ha det fint och städat här hemma. Vill så gärna ha allt på sin plats, men ingenting i det här förbannade huset har en plats. Blir så jävla ledsen på... ja... på mig själv? Blir så STRESSAD av alla grejer vi har. Får inte plats med kläderna i garderoben, får inte plats med sängkläder, får inte plats med handdukar, vart ska bebisgrejerna vara? Vart ska mina böcker vara? Vart ska ALLT VARA EGENTLIGEN???

PANIK. Vill verkligen lägga mig ned på golvet och gråta. Kanske ska passa på att slänga massa saker imorgon när Markus inte är hemma. Kanske skulle ta och flytta ned exempelvis hans xbox och alla dvdskivor i källaren och se hur många veckor/månader det tar innan han märker att de inte är där? För ärligt talat tror jag inte ens att han har tittat i de lådorna sedan vi skaffade byrån. Men det är såklart bara vad jag tror. Men problemet ligger såklart inte bara hos markus. Jag har också massa massa skit. Men massa mer svårtplacerad skit. Saker som används ibland eller kanske kommer användas. Vad gör man med dem egentligen?

Var hos kuratorn på specialistmödravården igår. Pratade om vad det var jag var rädd för och hade ångest inför när det gällde förlossningen. Kom fram till att det är väldigt mycket känslor som liksom blandas ihop och att det blir svårt att reda ut vad som är vad. Vi kom fram till att jag kanske inte behöver älta allt det här just nu, utan att jag behöver en paus från det. Att jag behöver fundera och fokusera på andra saker, och ta tag i tankar och förberedelser inför förlossningen efter nyår när det ligger lite närmre i tiden. Jag tror det kan ligga något i det. Känns lite bättre nu, kommer säkert kännas ännu bättre i januari när jag får "ta itu" med det ordentligt. Packa BB-väska, skriva förlossningsplan, planera resa till förlossningen och sånt.

Men nu ska jag försöka fokusera på föräldragrupp, lucia, mig själv, födelsedag och jul. Det är inte fy skam det heller.

I helgen åker vi (jag & Nois) till Linköping och till Noahs pappa, farmor och farfar. Planen är att gå på julmarknad, åka till simhallen och gå novemberljusslingan. Kommer bli supermysigt! :)

3D-UL gick finfint och barnmorskan var jättesnäll och duktig. Hon vägde straxt under ett kilo och sparkade på som bara den. Barnmorskan sa att det var ett bra tecken. Bebisar som rör sig mycket mår bra i magen :) Det fanns mycket fostervatten också, vilket kan förklara min tjocka mage och mitt SF-mått på 26 i vecka 23 ;) Här kommer i varje fall några av de fina bilderna och videosarna vi fick! (tror att det "skrovliga" på huvudet eventuellt är hår? hoppas! :))

Nu beger vi oss iväg in mot storstadens centrum. Klockan 1345 får vi se vår lilla guldklimp och när vi kommer hem ska vi se om vi ser några likheter med min andra guldklimp :)

Nu är vi framme i Stockholmoch har checkat in på vårt rum. Fiiiiint! Jag sitter på rummet och Markus är och parkerar bilen. Detär något rogivande i att ha vatten utanför fönstret, även om det bara är vatten från slussen mitt i Sthlm. Nu ska vi byta om och gå och spana in poolen och sen ska vi ta bussen till stan och gå ut och äta :)

Är så trött och arg och ledsen på allt och alla. Jag förstår rent logiskt att det inte är så, att alla INTE är dumma mot mig utan att det sitter i mitt huvud men de JÄVLA känslorna kan liksom inte koppla det. Fattar liksom inte. Det känns som att jag är ensammast i hela världen, som att alla bara är dumma i huvudet och som att inget någonsin kommer bli bra. Det är bara att lägga sig ned och försöka sluta andas. FAN VAD JAG HATAR ATT MÅ SÅHÄR.

Har haft lite ont i magen och relativt mycket sammandragningar så jag ringde till barnmorskan idag. Hon sa att det var normalt och att jag inte behövde oroa mig om det inte gjorde mer ont eller om de inte kom tätt och regelbundet. Hoppas det lugnar ned sig lite för det är rätt jobbigt. Förra gången kortades livmodertappen också, så jag är lite orolig för det. Men det ska nog gå bra. Jag stressar ju inte så värst mycket så det ska inte vara någon fara :)

Hon är så bra :) Hon frågade hur det var med hjärtklappningen och hur det kändes inför förlossningen, om jag tänkte mycket på det och sådär. Berättade att jag tänker en del på det och ibland får väldigt mycket panik inför det. Hon skulle kolla om jag kunde få någon samtalskontakt (trots att jag har en redan - men där behandlar vi andra frågor och hon verkade verkligen förstå det) och prata om det. Sedan tyckte hon att jag skulle ringa Aurora igen.

Bra gjort att innan jag ringde fick jag värsta skräckscenariot i mitt huvud där jag var tvungen att åka in, livmodertappen var förkortad igen och jag var tvungen att ligga på sjukhuset och missade Stockholmsresan och ultraljudet och allt. Huu! Skönt att man inte går händelserna i förväg eller så... :)

noah parkerar sin monstertruck och kryper upp i min säng. kramar mig och tittar på mig, ger mig en puss och frågar om det känns bättre nu? mm säger jag och får ännu mer ont  i hjärtat för man ljuger inte för sitt barn sådär. men  jag vill inte göra honom ledsen. han har blivit så närhetssökande den senaste tiden. jag är rädd att han ska tro att det är hans fel, så jag påminner honom om att man kan vara ledsen ibland utan att det är någons fel.

dagen börjar ännu sämre idag med att jag snart gått upp 10 kilo. och det är 15 veckor kvar. blablabla gravid. spelar ingen roll. det hjälper inte mot äckelkänslorna eller ångesten. spelar ingen roll vad och hur jag äter, jag går upp ändå, i samma slumpmässiga takt.

Häromdagen pysslade vi här hemma. Noah har tittat på Art attack på Disney junior och ville göra en racerbil, så det gjorde vi :)

Här är en bild på min tjockismage :) Vecka 24+1 (lördags). Så efter är jag med min bloggning. Idag är det vecka 24+5!!! Snart 25 hela veckor. Jösses vad snabbt det går!

Vaknade vid sex med ont i ryggen. Kanske inte är så konstigt med tanke på att det känns som att jag spenderar cirka 90% av all min tid liggandes. I varje fall de senaste dagarna, som varit sådär... Blir påverkad av vädret och det är ju rätt trist. Då blir mitt humör också ganska trist. Gaskade upp mig lite igår efter att ha hämtat finpojken på dagis i varje fall och lagade mat och tände ljus. Blev disneyfilm och mat i soffan igår. Mys! ♥

Men nu är det som sagt var frukostdags för mig och lillen. Senare idag ska vi iväg och träffa mina systrar och äta lunch innan jag ska till min psykolog. Bra att komma ut lite och träffa folk!