Så fyllt av saker att ta tag i, ha koll på, ha ansvar för. För det mesta går det ju av sig själv men just nu är en sån period när allting känns fruktansvärt jobbigt att ta tag i. MÅSTE försöka ringa min studievägledare och barnmottagningen imorgon, eller i varje fall under nästa vecka. Måste reda i lite grejer med skolan - vad som egentligen gäller nu, tycker jag fått motstridiga uppgifter. Kan inte riktigt slappna av förens det är gjort, för hur det ligger till påverkar ekonomin. Blä.

I övrigt är det en jäkla press på allt man gör. Damned if I do,  damned if I don't - när det gäller allt. Det är någon jävla balansgång som ska gås hela tiden. Vi ska ha det fint hemma, men inte för fint. Jag ska baka inför Noahs födelsedag, men känner att jag inte får göra det FÖR mycket, för att det får man inte. Då tror man att man är bättre än andra. Men något måste jag göra, annars bryr jag mig ju inte. Jag ska inte se ut som ett mähä, men inte lägga för mycket tid på mitt utseende, för det tar ju tid exempelvis från min son. Och sonen ska vi inte ens gå in på. Där är bara ALLT man gör fel på något sätt. Egen säng är fel men samsovning är också fel. Jag ska såklart amma eftersom det sååå bra, men inte amma ute. Alltså - fattar ni? I N G E N T I N G man gör blir rätt, det är alltid något som är fel. Det är såklart rätt tungt.