noah parkerar sin monstertruck och kryper upp i min säng. kramar mig och tittar på mig, ger mig en puss och frågar om det känns bättre nu? mm säger jag och får ännu mer ont  i hjärtat för man ljuger inte för sitt barn sådär. men  jag vill inte göra honom ledsen. han har blivit så närhetssökande den senaste tiden. jag är rädd att han ska tro att det är hans fel, så jag påminner honom om att man kan vara ledsen ibland utan att det är någons fel.

dagen börjar ännu sämre idag med att jag snart gått upp 10 kilo. och det är 15 veckor kvar. blablabla gravid. spelar ingen roll. det hjälper inte mot äckelkänslorna eller ångesten. spelar ingen roll vad och hur jag äter, jag går upp ändå, i samma slumpmässiga takt.