Fick hem denna bok för ett par dagar sedan, Att möta förlossningssmärtan, av Gudrun Abascal.

Inför förlossningen med Noah rekommenderade min barnmorska mig att läsa "Att föda" som är skriven av samma kvinna. Och det gjorde jag, jag sträckläste den. Jag minns den som väldigt väldigt bra. För en del är det bra terapi att gå igenom så många förlossningar som möjligt, så många scenarion som möjligt, höra andra erfarenheter för att få något slags grepp om vad det är som ska hända. Förra gången kastade jag mig över boken och sträckläste den för jag ville ha ALLT. Jag var rädd, men även nyfiken. Gick hos Aurora-barnmorska för att komma över min förlossningsskräck och det hjälpte väl måttligt. Förlossningen kom ju sedan i varje fall, oavsett om jag var redo eller ej. Kände mig väldige "lurad" efteråt, då alla bedyrat att det skulle ta lång tid och att jag skulle kunna komma in i tid. Jag spenderade mindre än en timme på förlossningen innan han var ute, så det var inte alls sant. Ingen smärtlindring. Och vad har det resulterat i? Jo, att jag är ännu mer rädd än förra gången, för denna gång har jag en vag aning om vad jag kan förvänta mig.

Beställde i varje fall denna bok som någon slags terapi. Har försökt öppna den och läsa, men kommer bara någon sida innan jag börjar tjuta, det är så mycket känslor och jag är så rädd. Så någon recenssion kommer inte än på ett tag. Jag tror denna bok får pryda bokhyllan tills jag har fått kontakt med Aurora-BM igen och kommit någonvart i allt detta. Men, jag kan i varje fall rekommendera hennes tidigare bok - och jag har en känsla av att denna är lika bra den!