Höhö nu kommer mer gnäll. Fan vad tråkig blogg jag har egentligen. Men mina graviditeter har inte varit så bra, varken fysiskt eller psykiskt. Och jaja, jag valde att skaffa barn och whatnot. Men jag visste ju inte att det skulle bli såhär igen. Jag har sedan Noahs födsel tänkt ganska positivt om förlossningen och framtida eventuella förlossningar (bortträngning kallar Freud det). Men när jag blev gravid fick jag panik, och har fortfarande. Pendlar mellan att innerligt ångra att jag blev gravid och att tänka att denna gång kanske det blir bättre...

Vi får se hur det går imorgon. Förra gången gick jag också hos Auroramottagningen men då var min förlossningsskräck mycket lindrigare än denna gång. Då var jag orolig för att inte hinna in i tid. De lugnade mig med att det skulle ta mååååånga timmar. Jo tjena. Vi hann ju knappt in. Denna gång är jag alltså livrädd. Dels vet jag hur inåthelvete jävla ont det gör, jag vet hur jag tappade kontrollen förra gången, hur jag fick panik samt hur jävla snabbt det gick och hur obehagligt det var efteråt. Inte många plus alltså. Men vi laddar. Denna gång börjar jag läsa tidigt, ska försöka mig på profylax tror jag. Försöka hinna in och få en EDA om det går. Har hittat en fin tjej som vill vara min doula och stötta igenom förlossningen. Men ändå, paniken.. Söv ned mig och plocka ut ungen.