Barnen kallar mig för mamma. Och det må väl vara hänt, ja det är ju allmänt känt, att jag är barnens mor. Men fastän barnen kallar mig för mamma har jag också ett annat namn. Ett namn som inte många kan, det är först som mamma jag gjort mig ett namn. Blir det bråk, nämn mitt namn. Blir det tråkigheter av något slag då kommer jag. För det är jag som är mamman.

Innan jag fick mina barn, då var jag lite vilsen, jag undrade vem är jag. Är jag något bra, är jag nåt att ha? Men nu, fastän jag trillar omkull ibland och inte alltid räcker ända fram, så vet jag så vet jag att jag vill och att jag kan för det är jag som är mamman.

Först hörs gråt sedan mitt namn. Ingenting kan stoppa mig, genom eld och vatten, jag tar mig alltid fram. För det är jag som är mamman. Visst blir mamman lite trött ibland, men det är ingenting att bry sig om. Hon säger sig vara trött och vilja sva lite grand, men ge na' en teckning, sjung henne en sång ska du se att mamman kommer igång. Blir det bråk, nämn mitt namn. Blir det tråkigheter av något slag då kommer jag. För det är jag som är mamman. Och jag vet att jag kan. Mamman mamman, mamman, det är ingen hejd på vad jag kan.