"Kvinnor med bipolärt syndrom utan pågående episodförebyggande behandling löper stor risk för insjuknande post partum. Risken kan vara hundrafalt ökad"

"Depression under graviditet har associerats med dålig fosterutveckling med risk för låg födelsevikt,
för tidig födelse, minskat huvudomfång hos barnet och komplikationer efter förlossningen. Mammor
som är deprimerade har dålig kapacitet att ta hand om sina barn, vilket kan skada den tidiga
anknytningen mellan mor och barn, liksom barnets övriga utveckling"

"Eftersom postpartumperioden är en högriskperiod för insjuknande i depression, mani eller postpartumpsykos
måste kvinnor med psykisk sjukdom få optimal handläggning i samband med partus för
att minska denna risk."

"Kvinnor med affektiv sjukdom bör få eget rum för att ges optimala förhållanden
för sömn och omhändertagande. Tillfälliga doser av oxazepam eller zolpidem kan ges för att
trygga sömnen postpartum. De ska inte gå på tidig hemgång utan kvarstanna 3-7 dagar på BB
efter förlossning."

Och hur mycket av det här vet min barnmorska om? Hur mycket av det här kommer sköterskorna på BB veta om? Varför bryr sig inte någon på psyk om det här? Varför, varför, varför ska allting alltid vara så himla mycket svårare och varför ska man behöva skrika sig trött för att få den vård man egentligen är rekommenderad? Minns hur det var förra gången. Jag gjorde skattningstestet för depression och självmordstankar och fick höga poäng (som alltid på den tiden) men vad hände? Absolut ingenting. "Ja, det här var ju inte bra". Nej, det var ju inte det..