Vi ska bara leva klart -

Barnen är vår framtid

Amningsstatistiken för barn födda 2010 är släppt. Den finns att läsa här. Vad står det däri då? Jo, bland annat att 63% av barnen helammas eller delammas vid 6 månader. Ned dryga 9 procentenheter på 6 år. Vad beror det på då?

Ja, vad det beror på kan man väl tvista om i all evighet, men det fick mig att tänka på en sak jag gått omkring och funderat på. Jag tycker mig se en tydlig trend bland nyblivna föräldrar. Man vill pressa in barnet i sitt nuvarande liv och inte göra för många förändringar.

Vissa livsval vi gör får konsekvenser. Tar vi t.ex. ett nattjobb väljer vi ju bort möjligheten att sova på natten. Väljer vi att bo långt ifrån jobbet så väljer vi kanske bort möjligheten att gå till jobbet. Ni förstår kanske vart jag vill komma. Väljer man att skaffa barn (för i de flesta fall är det ju ett helt medvetet val), så väljer man faktiskt ett liv som i perioder inte har någon ensamtid. Man väljer att äta kall mat, sova dåligt och sätta en annan person framför sina egna behov resten av sitt liv. Men det är förstås ingenting som passar in i vårt samhälle, där fokus ligger på oss själa. Därför skapar vi metoder och medel för att uppnå vår efterlängtade egentid. Barn slutar att ammas alldeles för tidigt (WHO rekommenderar helamning 6 månader av en anledning får vi anta), tvingas tills sömns med diverse metoder och lämnas bort till förskolan innan de ens kan prata. Varför?

Varför lägger vi våra gråtande barn i en spjälsäng och stänger dörren? Varför går vi vidare och skakar på vagnen när barnet är ledset? Varför lyssnar vi inte? Varför finns vi inte där?

Hur har det blivit såhär? Hur har vi kommit ifrån den fundamentala tanken att våra barn är vår framtid?

2012-08-29 @ 19:16:45 Allmänt

Kommentarer

Postat av: Jane l COCONUT

Jag håller så mycket med om allt som du skriver i detta inlägg faktiskt. Jag förstår inte heller varför man tvingar barn till saker som de inte är redo för. Vi nattar Nikita med närhet, alltså, när hon ska sova, så ligger hon omhållen (eller att vi ligger en liten bit ifrån om HON vill) ända tills hon somnar, sen går vi upp och gör vad tusan vi vill. Så hon har sina nattider, men hon har oss där när hon ska somna. Det är inget hon gör själv eller lämnas för. Detta har fått mycket kritik i form av "barn måste finna trygghet i att somna själva".. och detta av utbildade människor. Många föräldrar osv runtomkring klagar på hur jobbiga metoder vi har, men jag anser inte det jobbigt. Hon känner att vi finns där. Vi får mys. Alla får närhet. Och vad har egentligen en åttamånaders bebis för glädje av erfarenhet i att somna själv..?

Svar: Fy vad dåligt att utbildade människor har så fruktansvärt dålig koll att de rekommenderar metoder som kan ge men. Hu. Skönt att ni hittat en läggningsrutin som passar er :)

lillasyskon.webblogg.se

2012-09-02 @ 00:37:30
URL: http://coconutwonder.blogg.se

Trackback