my baby don't mess around because she loves me so and yes I know for sure

På tal om citat och föräldraskap så skickade Markus ett fint till mig igår.

 

"The first thing you have to do if you want to raise nice kids, is you have to talk to them like they are people instead of talking to them like they're property." - Frank Zappa

 

Tänkvärt. Hade en diskussion här om dagen kring det här med respekt för sina barn. Varför är det så många föräldrar som saknar respekt för sina barn? Varför är det okej att kränka sina (och andras) barn?

 

Joni på liveliveachild har skrivit ett inlägg om just det här.

 

Jag ser det överallt och hela tiden. Inte bara "dåliga föräldrar" eller de familjer som har ett par soc-anmälningar på sig. Utan vanliga familjer pratar jag om. Man pratar med någon och barnet pockar på upmärksamhet, det är vanligt att föräldern struntar i barnet tills man pratat klart. Barnet säger att de inte tycker om maten; "jodå, ät nu! du måste äta innan du går från bordet", Vi bestämme vad barnet ska ha på sig och hur hen ska spendera sin tid. En annan vanlig sak man gör är att man frågar barnet:

 

"Barnet, vill du ha juice eller mjölk att dricka?"

"Jag vill ha juice"

"Juice... jaa, men du dricker ju aldrig upp den ändå, det är bättre att du tar lite mjölk."

Det här hör jag jämt tycker jag. Varför fråga när man ändå ska bestämma själv? Varför inte lita på barnets egen förmåga att avgöra vad hen vill äta/ha på sig? Och framför allt - vad spelar det för roll?!

Ett argument jag ofta hör när jag diskuterar det här är "jaha, då du låter dina barn gå ut nakna i minus 30 grader om de vill det/äta godis varje dag/whatever annat dumt?". Det hör gör mig fullkomligt rasande. Varför är det okej att nedvärdera barn på det här sättet? Varför förutsätter vi alltid att barnen ska göra dåliga och felaktiga val? Varför tror vi att barn är oförmögna att ta till sig information och ta en diskussion? Jag tycker att man ska se till sig själv och fundera över hur man behandlar sitt barn, för jag lovar att typ 99% av alla föräldrar gör de här misstagen. Jag också. Det är så vi är uppfostrade. Men det är dags att ändra på det, och första steget är såklart självinsikt.

 

Ej dum i huvudet & fullt kapabel till att diskutera, kan ni tänka er?

Jag håller med dig i princip rakt av men jag tycker att Joni i sitt inlägg hamnar lite snett när hen exemplifierar med krogen, bröllopsinbjudningar och rösträtt. Vissa ställen (krogen) ska barn ha rätt att slippa, vissa saker (att rösta) ska de slippa lära sig om alltför tidigt (även om jag skulle kunna tänka mig en justering av åldersgränsen) och när det gäller inbjudningar skjuter Joni så snett om målet att jag bara skrattar. Sen ställer jag mig lite undrande till flera av de övriga exemplen oxå.. näe, faktiskt så tycker jag att hen är ute och cyklar. Inte så genomtänkt. Ditt inlägg är mer genomtänkt och betydligt bättre formulerat.

Generellt kan jag tycka att barn har samma rättigheter som vuxna, inte riktigt samma skyldigheter och jag håller med om att alla skulle vinna på att fundera kring detta. När det gäller barns rätt att besluta över sitt eget liv kan jag dock tycka att även om barnen kan fatta beslut tidigt så kanske jag som förälder ska ta ansvaret för att dels ge barnet vissa alternativ och dels diskutera med barnet istället för att enväldigt bestämma. Jag fungerar ju även som föredöme, bollplank och stöd i barnets beslutsprocess. Jag tror inte på att låta barnet välja vad som ska ätas varje dag men väl på att barnet får välja av det som serveras.

Och jag kommer aldrig att köpa att skolplikten tas bort. Däremot borde samhället underlätta för barn som vill byta skola, oavsett orsak. Det är bara i ett bortskämt land i västvärlden som folk gnäller över skolplikten som i andra länder är en ynnest.